|
TRANSLATIONS
www.historytranslation.org
(and every page of RGHF can be translated, using the Google
Tool above. Once you translate this page, every page there
after will be translated)
Presidents' themes
in
multiple languages
The history of RGHF in multiple languages
District Histories in multiple languages
First Clubs of Countries in
multiple languages
Regional histories in multiple languages
HUNDRA ÅR MED
ROTARY.
Scenen är en restaurang i Chicago år 1905. Runt
ett bort sitter Paul Harris, Silvester Schiele, Gustavus Loehr,
Hiram Shorey och Edgar Sanders. Sanders är en avvikande typ,
svajig till sättet, gåpåig. (Från en bandspelare hör vi sorl,
restaurangskrammel, men också gälla skratt, många polis- och
ambulanssirener.) De har ätit färdigt och någon bär bort de
sista tallrikarna. En servitör kommer fram och lämnar notan till
Harris. Denne räknar snabbt ihop summorna.
Harris: Den här notan stämmer inte.
Servitören: Det gör den visst.
Harris: Sammanräknat står trettiofem dollar.
Ska vara tjugofem.
Servitören: Mister, här stämmer allt. Det är
bara att betala.
Harris: Här står en åtta som ska var en trea,
Servitören: (ger notan en hastig blick) Typisk
åtta.
Harris: Men enligt matsedelns priser ska det
vara tre och inte åtta dollar.
Servitören: Vägrar ni att betala kallar vi på
polis.
Harris: Gör det.. Jag är advokat och blir det
undersökning kan ni förlora era tillstånd.
Servitören: (gör en föraktfull min) Mister, vi
har lagen på vår sida för vi betalar för den.
Harris: Sjuan ska vare en etta. Nian ska vara en
tvåa.
Servitören: Ett sånt förbannat tjat! Ta hit då.
(sliter till sig notan) Ja ja, trettio dollar då om det ska
vara så petnoga.
Harris: Tjugofem. Var så god. (ger honom sedlar)
Servitören: Förbannat tack för dricksen som jag
inte fick. (går)
Shorey: När fick ni sist en ärlig nota i
Chicago?
Loehr: Abraham Lincoln fick visst en.. Han blev
mycket förundrad.
Sanders: Går det så går det.
(Från bandspelaren hörs ett pistolskott, ett
skrik och sedan starka polissirener)
Schiele: Ett offer till!
Sanders:Akut blyförgiftning.
Harris: Mina herrar, jag har funderat länge på
en idé.
(En kvinna av det galantare slaget kommer till
dem, hon är något överförfriskad. Hon ler och rufsar om håret på
en av dem)
Kvinnan: Åh, vad ni ser ut att ha tråkigt. Följ
med lilla Katie så ska hon liva upp er.
(Hon försöker sätta sig i Harris knä men han
stöter bort henne)
Harris: Det här är ett anständigt sällskap!
Kvinnan: Skoja inte med mig. Finns inte en
anständig människa i stan. Kom visst en utsocknes från Tampa
men han skrumpnade bort och dog av brist på näring. Kom och var
lite oanständiga med mig…
(Sanders reser sig och tar henne om axlarna)
Sanders: Jag hjälper dig till dörren.
Kvinnan: Ed? Vad gör du bland stofilerna?
Sanders: Det är fina pojkar. Kom nu, lilla
hjärtat.
(Han leder henne bort. Harris tittar efter dem)
Harris: Vad är det för karl?
Shorey: Han har låtit sy några kostymer hos mig.
Jag kom ju först hit och han slog sig ner bredvid mig. Jag
känner honom inte alls men han verkar ha gott om pengar.
Loehr: Du hade en idé, Paul?
Harris: Ja, jag är utled på den här stans
förfall. Ett moraliskt träsk har det blivit. (de andra mumlar
instämmande) Min idé är att affärsmän i olika yrken ska kunna
träffas och prata om gemensamma intressen. Kan ni min kära
vänner komma till lunch på mitt kontor i morgon? Jag låter hämta
mat.
(De andra nickar och Sanders kommer tillbaka och
sätter sig ner)
Harris: Välkomna då klockan tolv. Adressen vet
ni väl men har ni glömt den är det Unity Building, rum 711. 127
Dearborn Street.
Sanders: Det ska bli trevligt och jag kommer
gärna.
Harris: Jaha. Men… ni vet ju inte varför vi ska
träffas?
Sanders: Man ska pröva allt som kan bli
lönsamt.
(De reser sig och står stilla några ögnblick och
sedan sätter de sig igen. Kommmentatorn kommer fram och han
spelar under hela föreställningen denna roll. Vänder sig mot
publiken)
Kommentatorn: Shakespeare på sin tid löste
problemen med dekor och sceneriet på ett enkelt och genialt vis.
Om en scen utspelades i Sherwoodskogen satte han upp en skylt
med ”Sherwoodskogen” på. Publiken fick själva föreställa sig
miljön. Och dög det åt Shakespeare så duger det åt oss. Och
våra besjälade aktörer spelar dubbelroller och trippelroller när
så behövs. Nu befinner vi oss på Paul Harris kontor följande dag
och lunch har dom ätit och det är utdukat. (lämnar scenen)
Sanders: Bästa restaurangen i stan. Hit ska jag
gå ofta.
Harris: Nåja, lokalen är inte offentlig. Låt
mig presentera er närmare för mina vänner. Hiram Shorey känner
ni ju redan.
Sanders. Snygga kostymer. Bra hantverk.
Harris: Silvester Schiele är kolhandlare.
Sanders: Bra business om vintern i kalla
Chicago.
Harris: Och Gustavus Loehr är gruvingenjör. Vad
är er egen profession?
Sanders: Finansiell rådgivare kan man kalla det.
Harris: Jag är advokat. Fem män och fem yrken.
Låt mig utveckla min idé. Vi äter lunch hos varandra med jämna
mellanrum. Förslagsvis en gång i veckan. Vi bildar en klubb och
vi ska försöka få med andra sunda och seriösa affärsmän som
medlemmar. Bara en från varje yrke.
Schiele:
Ska vi träffas och prata jobb menar du?
Harris:
Vi ska lära känna olika yrkens villkor.
Shorey:
Paul, det låter intressant. Jag antar att
medlemmarna också ska bli kunder hos varandra.
Harris:
Naturligtvis handlar man av sina vänner. Men
denna stad och världen i stort behöver en ny etik. Bort från
korrumption och egoism. Bort från ruffarmentalitet. Vi behöver
ett annat sätt att tänka. Vi ska tjäna samhället istället för
att tjäna på samhället..
Loehr:
Detta låter som musik i mina öron. Jag har mått
illa länge nog av bristen på samhällsanda.
Schiele:
Faktiskt tror jag att gemene man längtar efter
en ny etik. Jag är med dig hela vägen, Paul.
Shorey:
En växande klubb måste ha ett namn. Har du en
idé om det också, Paul?
Harris:
Ja…. Eftersom avsikten är att vi ska rotera hos
varandra så tänkte jag på…
Loehr:
En vandringspokal! Som går från den ene till
den andre. Pokal-klubben! Mycket bra idé, Paul! Gör sig snyggt
i tryck också.
Harris:
Nja, jag tänkte mer på det direkta ordet rotera.
Roterarna till exempel.
Schiele:
Jag vet inte… Grunden är väl bra men roterarna
låter lite som folk som har gått vilse och inte hittar hem. Vad
sägs om roteristerna?
Shorey:
Vi är på rätt väg men har en bit kvar. Vi söker
ett unikt namn på en unik företeelse. Rotaterna? Rotoro?
Rotetot?
Loehr:
Vänta…. Jag tror att jag har det. Rotary! Lätt
att säga och minnas och är unikt.
(de andra smakar på ordet och verkar belåtna)
Harris:
Rotary får det bli. (högtidligt) Härmed
förklarar jag den första klubben i Rotary konstituerad.
Shorey:
Du blir förstås ledaren.
Harris:
Ledare får bli en senare sak. Tills vidare
klarar vi oss utan annat ledarskap än oss själva.
Sanders:
Nu har jag lyssnat till er killar en lång stund
men jag fattar inte riktigt grejen.
Loehr:
Vad fattar du inte?
Sanders:
Where ´s the money in all this?
Harris:
Pengarna?
Sanders:
Ja, var plockar vi ut vinsterna? Hur klämmer vi
ut guldet? Vilka betalar?
Harris:
Vi ska inte berika oss själva
Sanders:
Du är rolig du, Harrris. Jag gillar din humor.
Kul, kul. Låt höra nu. Var ligger själva grejen?
Harris:
Jag försäkrar att det är sanningen. Vi ska bistå
samhället med service. Jag förstår ett motto som ”Service about
self”.
Sanders:
Service! Nu klickade det till i boetten. Service
är framtidens mjölkko. Jag fick ta en bil i mät som jag kör med
nu. En tysk Daimler med både hel- och halvfart och pedalbroms.
Den fick jag lämna in på service. Dyrt som satan, mina herrar.
Service säljer. Här finns idéer som kan bli lukrativa.
Harris:
För oss är etiken det viktiga. Att tjäna
varandra och samhället. (de andra mumlar instämmande)
Sanders:
Come on, guys! This is Chicago. This is America.
Vår plikt är att tjäna pengar. Var och en är sin egen lyckas
smed. Pengar är alltings mått. Lyssna nu på Ed Sanders.
Idéerna bara bubblar upp i hjärnan.
Loehr:
Lägg av nu, Sanders! Vi är inte intresserade.
Sanders:
Vi bildar bolag på Rotary och delar på aktierna.
Sen kör vi med Rotary och servicessnacket tills vi får ett par
hundra medlemmar. Kanske tusen om vi dillar om etik. Så tar vi
hundra dollar i årsavgift och redan där har vi hundratusen
dollar in direkt till bolaget. Alla medlemmar betalar sina
kostnader Så rubbet är netto för oss. Och till medlemmar kan man
sälja vad som helst. Gillar man etik går man på vad som helst.
Harris:
Sanders, nu vill jag inte höra mera!
Sanders:
Nu rann det till av grädde och honung i skallen.
Vi tar patent på ordet Rotary. Vår egendom. Varje tidning som
nämner Rotary stämmer vi på skadestånd. Kan sammantaget ge
miljoner dollar. Men vi kan leasa ut namnet och ta provision på
allt som säljs. Och när allt är på topp och det blir svårt att
klämma ut mer säljer vi aktierna och kammar in var sin
förmögenhet.
Harris:
Grundarna till Rotary är jag och Silvester
Schiele och Gustavus Loehr och Hiram Shorey. Är det er
uppfattning att nya medlemmar ska röstas in som nya medlemmar?
De tre gemensamt:
Ja.
Harris:
Röstar ni för att välja in denne Edgar Sanders
som ny medlem i Rotary?
De tre gemensamt:
Nej!
Harris:
Sorry, mr Sanders. Försök med Frimurarna.
(Kommentatorn kommer och håller sig sedan på
scenen hela tiden men i bakgrunden. Männen lämnar scenen och
istället sätter sig Grace Irene Mann på en stol och läser en
tidskrift från tiden)
Kommentatorn:
En god vän som hette George Clarke
introducerade en ung kvinna vid namn Grace Irene Mann för honom.
Hon var skotska från Edinburgh och de hade blivit förtjusta i
varandra men troligen var hennes känslor starkare än hans.
Enligt tidens sed ville hon ha pappans tillåtelse att gifta sig
med Harris men allt tog sin tid. Tydligen sa pappan nej till
Paul som svärson och deras relation klingade så småninom ut.
Senare gifte han sig med en annan skotska, Jean Thompson, men
1904 var det Grace som han såg som sin eventuellt blivande
hustru.
(Harris kommer in i rummet och kommentatorn
sätter sig i bakgrunden)
Harris:
Ah, Grace! (Hon reser sig och de ger varandra
en hastig kram och kindkyss) Så rart av dig att hälsa på. Har du
fått någon förfriskning?
Grace: Tack, ja då. Du kommer sent?
Harris:
Ja, jag har varit med om något vidunderligtt.
Sätt dig så ska jag berätta.
(Hon sätter sig och Harris börjar gå fram och
tillbaka och talar med kraft och övertygelse och gör gester som
en plädering vid en domstol)
Hanrris:
I dag har mina drömmar blivit verklighet. Och
mina drömmar var ett bättre samhälle där jag och sympatisörer
skulle kunna göra stor nytta. Vi vill hjälpa människor i nöd,
skaffa medel för att eliminera dom stora epidemierna. I dag var
vi fyra men vi söker duktiga och etiskt högtstående människor
med vilja att förändra ett försumpat samhälle till en god plats
att leva i. Där Mississippi glider fram, väldig och mäktig, ska
man minnas att den stora floden började med rännilar som blev
till åar som blev till bäckar som blev till strömmar och till
sist bildade Mississippi. I dag heter rännilen Rotary och i
morgon heter den väldiga floden också Rotary.
Grace:
Sannerligen underbart, Paul.
Harris:
Underbart är det.
Grace:
Så ni vill ha duktiga och etiskt högtstående
människor som vill arbeta för att förverkliga era ideal?
Harris:
Det är min och Rotarys stora ambition.
Grace:
Då går jag och Betsy med. Betsy är domare
Wilkins hustru. Hon organiserar ju fattighjälpen till
arbetsoförmögna änkor som du vet. Säkert kan vi också få med
Virginia O´Patrick, hon som är gift med William O´Patrick.
Virginia sköter ungdomsverksamheten i sin kyrka och är omtyckt
av alla. Vidare tror jag att Mary Miller…
Harris:
Vänta nu, Grace.
Grace:
Ja?
Harris:
Vi har liksom inte diskuterat blandat
medlemskap. Än.
Grace:
Anser du inte att vi är duktiga?
Harris:
Absolut, men…
Grace:
Är vi inte etiskt högtstående?
Harris:
Ingen kan betvivla det, men om du…
Grace:
Kvinnor kanske inte är människor?
Harris:
Förvrid inte mina ord, Grace.
Grace:
Du tycker kanske att jag beter mig som en
advokat?
Harris:
Grace!
Grace:
Är det för att kvinnor ännu inte har rösträtt i
Illinois?
Harris:
Det är ingen huvudorsak, kära Grace.
Grace:
Många delstater i Amerika har haft kvinnlig
rösträtt länge. Både Wyoming och Utha har haft det i dryga
trettiofem år. I brittiska samväldet har både Australien och Nya
Zealand infört kvinnlig rösträtt. Kvinnor är faktiskt halva
mänskligheten, Paul. Som världen ser ut undrar jag om den inte
är den bättre halvan. Om vi nu får räkna oss som människor.
Harris:
Du har rätt i allt du säger.
Grace:
Jag hade hoppats på ett genombrott för oss
duktiga och etiskt högtstående kvinnor i din nya klubb. Vi kan
göra mycket gott för samhället.
(han tar henne om överarmarna i en lätt
omfamning och är mycket allvarlig)
Harris:
Grace, jag räknar med att du känner mig
tillräckligt för att veta att jag inte diskriminerar någon enda
människa.Men som jurist har jag lärt mig att saker måste få
mogna innan man får acceptans för nya idéer. Självklart har
kvinnor sin plats i Rotary – men det måste få ta sin tid. Alla
hinder kan vi inte övervinna på en gång för då stupar vi.
(hon mjuknar och ler)
Grace:
Visst känner jag dig, käraste. Jag att du vill
ha en bättre värld för både män och kvinnor som samarbetar sida
vid sida. Bara vi har målet klart för oss får det väl ta sina
månader.
(arm i arm lämnar de scenen)
Kommentatorn:
Nåja, månader och månader… Ganska så många
månader faktiskt. Även om Harris ville att Rotary skulle bli en
spjutspets för ett bättre samhälle måste man agera i samklang
med de värderingar som gällde i Chicago, i Amerika i början av
seklet och en lång bit framåt. Harris idéer väckte entusiasm hos
många andra affärsmän som tröttnat på korrumptionen och längtade
efter den etiska revolutionen. Mottot ”Service above self” var
bara ett av förslagen men stadfästes så sent som 1952 till
Rotarys officiella motto. Året efter, alltså 1906, var klubben
etablerad på allvar och låt oss möta några av medlemmarna.
(ett antal glada män och kvinnor kommer in och
sätter sig på olika platser)
Shorey:
Efter en sån måltid är vi mogna för allt. Vi är
informella i kväll eftersom vi bjudit in vära mycket bättre
hälfter så att dom ser vad vi sysslar med. (diverse rop från
kvinnorna: ”Det var på tiden”, och liknande) Eftersom vår
grundare Paul Harris envist vägrar att bli klubbens president
tillåter jag mig att i alla fall leda förhandlingar tills han
kommer på bättre tankar. Eller har du ändrat dig, Paul?
Harris:
Den saken kan vi rösta om nästa år. Blir vi
tillräckligt många medlemmar kanske vi måste starta en klubb
till.
Loehr:
Det blir nog aldrig nödvändigt.
Shorey:
Hur som helst har Montague Bear skissat på
klubbens emblem. Montague, vill du visa medlemmarna din idé?
(Bear häftar upp en stor teckning av det taggade
hjulet)
Bear:
Det var när människan uppfann hjulet som
utvecklingen kunde ta fart. Hjulet gjorde att människor kom
närmare varandra. Handeln spirade genom att man kunde frakta
varor i en kärra med hjul. ”Go west, young man” sa man inte för
så länge sedan och hur många tusen vagnar som färdats över
Amerikas slätter för att erövra landet till nybyggarna går inte
att räkna. Det här är ett vagnshjul och symboliserar
framåtskridande och kampanda. För att förstärka bilden av
utvecklingen i vår tekniska tid har hjulet fått kuggar.
Shorey:
Ett lysande förslag enligt min mening. Hur
många röstar ja till en symbol som denna? (alla räcker upp
händerna) Hur många röstar nej? (ingen hand i vädret) Montague,
utarbeta teckningen och lämna den sedan till Al White som har
tryckeri. Herr borgmästare, vi är djupt hedrade av att ni har
velat kommat till vårt möte. Paul, du får tala till
borgmästaren, det är ju faktiskt din show.
(Harris reser sig och likaså gör borgmästaren
och de bugar artigt för varandra)
Harris:
Vår Rotaryklubb har samlat pengar till båtnad
för vår stad. I morgon är avtäckning men vi överlämnar vår gåva
redan nu som ett första tecken på vår ambition att skapa ett
bättre Chicago. En offentlig toalett.
Borgmästaren:
Helt ärligt var det flera i förvaltningen som
log när dom fick veta donationens art, men jag höll ett litet
föredrag för dom om det ytterst goda syftet. Denna offentliga
toalett gör Chicago till en renare och sundare stad och blir
till nytta för många, helt i Rotarys goda anda. För detta tackar
jag på stadens vägnar. (applåder) Rent privat vill jag gärna
söka medlemskap i klubben. (fler applåder)
Shorey:
Harry Ruggles har anmält att han gärna vill säga
några ord.
Ruggles:
Inte bara säga. Vi sjunger för lite i Rotary.
Amerikanerna är ett sjungande folk och jag föreslår att vi tar
upp en sång på varje möta för att hålla sångskatten vid liv. Har
ni hört talas om Harry Woods? (mumlande nej och
huvudskakningar.) Han är fortfarande en mycket ung man men ett
geni och kommer att bli känd i hela världen för sina melodier.
Som ni vet säljer jag noter och har blivit vän med Harry. På
skoj spelade han upp en melodi på mitt piano och jag fick
använda den om den bara används internt. Och nu har jag totat
ihop en liten text som vi kan ha till vår egen klubbs sång. Här
har ni var sitt ex. (delar snabbt ut var sin text till
medlemmarna)
Schiele:
Hur går melodin då? Jag har så dåligt musiköra.
Ruggles:
Harry var vänlig nog att spela in melodin på
grammofon och jag har fått en vaxplatta av honom. (Om möjligt
kan vi ha en åldrig grammon med liten bandspelare gömd, annars
får vi ha en trälåda med texten: ”Grammofon av märket Husfaderns
röst, tillverkad år 1903”. Ljudet ska vara burkigt, och på
piano spelas ”Side by side) Följ med tyst i texten så sjunger
vi sen. Monk?
Monk:
Jag är här.
Ruggles:
Ta ton du som sjunger bäst av oss.
Monk:
Gärna det. Mary sjunger ännu bättre så vi får
hjälpas åt. Hemma är det hon som anger tonen.
Mary:
Oftast sjunger vi efter samma näbb
Harris:
Den här texten vill jag inte godkänna.
Ruggles:
Äras den som äras bör. (Han pillar igång
maskinen igen och leder allsången efter en kort musikalisk
sammanfattning av melodin)
Allsången:
Han är den som har format vår världsbild
För freden ska jorden va svärdskild
Helt intill ska vi stå
Enigt vi gå
Side by side
Han är den som har skapat den glöden
Han vägrar att godkänna nöden
Vi ger allt för vår Paul
Ange vårt mål
Hand i hand.
Se en värld som lider
Låt oss då ge ett hopp
Om kärlek och bättre tider
Till både själ och till kropp
Och hans kunskap ska tända vart sinne
Tills plågor blott finns i vårt minne
Vi stödjer en strid
Människors frid
Arm i arm
Vi är banden som aldrig kan brista
Vart möte ger nu oss en gnista
Vi har högst ideal
Hög vår moral
Side by side.
(alla lämnar scenen nynnande melodin som sakta
tynar bort)
Kommentatorn:
1914 bryter första världskriget ut vilket
förstås hämmar bildandet av nya klubbar, men antalet klubbar är
ändå 123 stycken med mer 15.000 medlemmar i sex länder. Några år
tidigare hade Paul Harris dragit sig tillbaka som president
emeritus från det aktiva arbetet men sågs ända som den store
galjonspersonen. På sammankomsten 1917 föreslog presidenten
Archibald Klumph en hjälpfond som blev början till Rotary
Foundation och första fondens mål blev handikappade barn. 1924
steg medlemsantalet över 100.000 i 1.494 klubbar och 29 länder.
I Japan inträffade en jordbävning som kostade 143.000 människor
livet. Rotarys väldiga hjälpinsats gav eko över hela världen. År
1926 skedde något intressant och iögonfallande på Nordpolen.
Amiral Richard Byrd var faktiskt flygamiral men hans stora
inresse var polarforskning och att finna den exakta Nordpolen
var hans passion.
(En imposant man har tre man med sig. De är
klädda i pälsar och pälsmössor (om det går, annars får de ha
texter med ”päls” och ”pälsmössa” på sig. De rör sig som i stark
motvind)
Man 1: Hemskt väder här, amiralen.
Amiralen: Friska vindar.
Man 2: Måste vara femtio grader kallt. Minst.
Amiralen: Härdande för kroppen.
Man 3: Den som ändå satt på klubben med en gin
och tonic nu. Utan is. Jag vill aldrig se is mer i hela mitt
liv.
Amiralen: Håll ut. Jag ska kontrollera läget.
(Han får fram en kompass och studerar den noga) Jag tror att vi
snart är där.
Man 1:
Min högra fot har somnat.
Amiralen:
Se till att den inte börjar snarka. Få se nu…
Inte riktigt än.
Man 2:
Undrar om inte jag har förfrusit öronen.
Amiralen:
Lyssna med näsan. Vad säger kompassen? Inte
riktigt dags.
Man 3:
Mina knän klapprar mot varandra.
Amiralen:
Hade vi haft en bastrumma hade du kunnat spela
en marsch mellan knäna. Men nu… Faktiskt tror jag… Mina
herrar! Detta är ett historiskt ögonblick. Känn er högtidliga.
Gör ni det?
Man 1:
Högtidligt frusen, absolut.
Man 2:
Ja, jag fryser ända in i högtidligheten.
Man 3:
Jag kallsvettas högtidligt. Önskar att jag kunde
varmsvettas lika högtidligt.
Amiralen:
Se hur kompassnålen bara snurrar runt. Här finns
inga väderstreck. Exakt här, under våra fötter, är den absoluta
Nordpolen. Och här är vi först av alla människor.
(De tre männen tittar neråt och tar instinktivt
något steg åt sidan som för att inte skymfa polen. Amiralen
plockar fram en amerikansk flagga på en stång – med liten fot –
och ställer den nedanför sig)
Amiralen:
Jag, amiral Richard E. Byrd, placerar
Stjärnbaneret på Nordpolen för att markera Amerikas Förenta
staters närvaro. Och må lycka och välgång följa dig på de sju
haven.
Man 1:
Det är ingen stapelavlöpning.
Amiralen:
Va? Nej, visst. Jag tänkte på annat. Ett
fyrfaldigt leve för vårt älskade Stjärnbanér. Det leve!
(De tre männen hurrar med klena röster. Amiralen
tar fram en Rotaryflagga under pälsen och ställer den brevid
den andra)
Amiralen:
Och jag, admiral Richard E. Byrd, placerar
Rotarys flagga på Nordpolen för att markera den internationella
solidariteten och närheten mellan människor. Ett fyrfaldigt leve
för Rotary! Det leve!
(De tre männen hurrar med mycket kraftiga röster
och en tar av sig mössan och svingar den men sätter genast
tillbaka den)
Amiralen:
Jaha. Det var det. Nu traskar vi tillbaka till
civilisationen.
(Han går före och de tre stannar kvar några
ögonblick innan de följer honom)
Man 1:
Mänsklig närhet? Här? (går)
Man 2:
Här finns bara djur som vill äta upp oss. Jag
äter gärna tillbaka. (går)
Man 3:
So this was the North Pole. Good show! What
next? (går)
Kommentatorn:
1934 var antalet klubbar 3.596 i 79 länder och
med 146.322 medlemmar. Paul Harris hade återinträtt i aktiv
tjänst och reste jorden runt i Rotarys tjänst. Men allt var
inte bra. I världen var en allmän depression och den spred sig
även till Rotarys medlemmar. Presidenten John Nelson i Montreal
fick besök av en förtvivlad sekreterare Raymond Carver.
(Nelson sitter i sin stol och studerar papper
när en rastlös Carver kommer in)
Nelson:
Carver! Så roligt att träffa dig.Sitt ner.
Carver:
Roligt ooch roligt… Ja, jag ska försöka sitta…
(sätter sig men far genast upp och går fram och tillbaka och
gestikulerar livligt) Nej, går inte. Trycket är för stort. Jag
exploderar snart. Vi alla exploderar snart.
Nelson:
Men vad i hela friden är det med dig?
Carver:
Den här depressionen tar aldrig slut. Blir bara
värre och värre. Nu måste utarmade människor stå i kö för att få
köplats till soppköken.
Nelson:
Ja, många har det ohyggligt svårt. Men det
kommer att bli bättre.
Carver:
John, John, ingenting blir bättre. Bara sämre
och sämre. Världen går under. Människor svälter ihjäl. Ingen
ljusning alls är i sikte.
Nelson:
Vår uppgift är att lindra nöden efter bästa
förmåga. Vi har många hjälpprogram i verksamhet och det vet du.
Carver:
Men det går ju åt skogen för oss också! Inser du
inte vart det barkar hän? Antalet medlemmar sjunker
katastrofalt. För bara ett par år sedan lämnade över 20.000 oss
och många fler tusen har det blivit sen dess.
Nelson:
Raymon, det är tillfälligt.
Carver:
Nej nej, för evigt. Innan året är slut har
säkert hundratusen gått ifrån oss. Kanske har dom svultit ihjäl.
Eller tagit livet av sig därför att dom har förlorat varenda
cent i alla krascher. Fattar du inte?
Nelson:
Jodå, jag fattar att världen över pågår en
smärtsam process men ändå måste vi behålla vår tro på en
förändring.
Carver:
John, det kan bara bli sämre. Industrin är
slagen i spillror, Jordbruket ligger i träda. Och vi tappar och
tappar. Du talar om åtaganden och hjälp. Jag är jurist i botten
och vet att ett åtagande måste fullföljas och inom kort är våra
pengar är slut. Tomt i kassakistan. Vi står kvar med våra lika
tomma åtaganden. Rotary råkar ut för en brakkonkurs, John! Hela
ledningen blir åtalad och dömd. Du fär trettio år på Sing-Sing,
Nelson:
Så illa ska det väl inte gå i alla fall.
Carver: Sing-Sing. Se sanningen i vitögat. Det
är ute med oss alla. Hur kan du sitta stilla och bara glo? Har
din inga känslor i kroppen?
Nelson:
I svåra tider måste man hålla känslorna under
kontroll.
Carver:
Inte jag! Här kan jag inte stanna, jag måste ha
luft, jag måste klättra på väggar, jag blir snart tokig. Arma
dig, John. Trettio år på Sing-Sing. Fängelser blir den enda
verksamhet som kommer att överleva. Ut ut, jag måste få luft…
fast luften är deprimerande den också… (rusar ut)
Nelson:
(tittar beklämd efter honom) Sing-Sing… Vi har
väl fängelser här i Kanada också!
Kommentatorn:
Nåja, världen hämtad sig och klubbar och
medlemmar ökade igen. Men andra katastrofer väntade. I Tyskland
fanns 42 välmående klubbar 1938 och elva klubbar i Österrike. En
dag kallades tyske guvernören Gerhardt Gossmann till gauleiter
Herman Stross kontor,
(Stross ger ett knektaktigt brutalt intryck.
Snett bakom honom står män med armarna i kors över bröstet och
stirrar genomträngande på besökaren)
Gossmann:
Ni ville tala med mig?
Stross:
Ville? Det var en order.
Gossmann:
För all del. Kan jag sitta ner?
Stross:
Ni STÅR! JAG sitter!
Gossmann:
Ni sitter och jag står. Och vad gör vi mer?
Stross:
Ni är obersturmgruppenfürer i den avskyvärda
organisationen Rotary, inte sant?
Gossmann:
Nja, jag är guvernör för Rotary i Tyskland och
kan inte tyckta att den är avskyvärd.
Stross:
Det avgör JAG. Rotary är AVSKYVÄRT! Ni heter
Gerhardh Joseph Gossmann. Vad har ni för etnisk bakgrund? Joseph
låter ytterst misstänkt. Ni är väl medveten om att det är ett
judiskt namn?
Gossmann:
Jag delar det med doktor Joseph Göbbels om han
är bekant.
Stross:
Äh… alltså… Vi ska forska i ert snuskiga
förflutna, tro inte annat. Jag har tagit del av Rotarys
motbjudande så kallade etiska regler. Ni förespråkar demokrati
och frihet?
Gossmann:
Absolut.
Stross:
Oerhört! Ni värnar om handikappade och svaga?
Gossmann:
Det är en av våra viktigaste uppgifter.
Stross:
Ofattbart! När det är styrkan som räknas. Män av
stål. Viljor av järn.
Gossmann:
Och hjärtat av vad?
Stross:
Ni hyllar inernationellt samarbete över alla
gränser?
Gossmann:
Internationellt samarbete brukar gå över
gränser. Med förlov sagt.
Stross:
Starka tyskar skulle samarbeta med Englands
plutokrater och förvekligade franska matvrak och snuskiga ryssar
och lusiga rumäner, bara till att börja med.
Gossmann:
Våra ideal känner inte gränser. Vi vill tjäna
andra utan att tjäna på andra för en bättre och renare värld.
Stross:
Nu har jag hört nog. Er vidriga hantering måste
stoppas. Ni sprider ert gift i en nation som kommer att erövra
världen på andra villkor. Guvernör? Tänker ni kalla er Führer?
Gossmann:
I den konkurrensen skulle jag försvinna, det
erkänner jag. Guvernör duger gott.
Stross:
Det får ni kalla er hemma i köket. Från och med
detta ögonblick förbjuds Rotary i Tyskland och Österrike. Inga
möten accepteras utan ses som svåra brott. Rotary är härmed
upplöst och när vi erövrat världen kommer inte att finnas en vrå
kvar för era barocka och förnuftsvidriga så kallade ideal.
Gossmann:
Våra ideal kanske ändå har en förunderlig
livskraft. Kan jag gå nu?
Stross:
Försvinn!
Gossmann:
Då går jag väl hem till mitt eget kök och blir
guvernör där. Och där får jag i alla fall sitta. Om inte det
också är ett brott.
(Alla lämnar scenen)
Kommentatorn:
1945 tog krigets fasor slut. Under kriget hade
Rotary i de fria länderna uträttat storverk för att hjälpa offer
av olika slg och när kanonerna tystnat var behovet av hjälp
omätligt och Rotary hjälpte aktivt och anvisade vägar till hur
man skulle komma tillrätta med de enorma problemen. Sverige
spelade till exempel en framträdande roll när det gällde att ta
hand om 32.000 finska barn som blivit rotlösa genom kriget. Men
människor kan slås till marken och trampas på men vill upp igen
och bli fria igen. Nytt hopp grodde och Rotarys idéer vann
anklang överallt. Rotarys program och ideella regler för ungdom
togs nästan ordagrant som FN:organet Unescos eget program. Och
hela FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna bottnade i
Rotarys teser.
(Från en bandspelare kan vi höra FN:s förste
generalsekreterare läsa upp en del av dessa rättigheter, om en
inspelning finns tillgänglig, annars annat från någon senare hög
tjänsteman, t.ex. Dag Hammarskiöld)
Kommentatorn:
I januari 1947 avled Paul Harris och hyllades av
hela den rotarianska världen. Detta månad fanns 5.828 klubbar
med 279.881 medlemmar i 75 länder. 1951 fanns 34 klubbar i
Folkrepubliken Kina. Senare blev både presidenterna Eisenhower
och John Kennedy hedersmedlemmar. 1968 var ett år för upplopp
och revolution men då bildades också Rotaract med syfte att
sprida Rotarys idéer om en god och fredlig värld hos ungdomar
mellan 18 och 33 år 1980 etablerades planen på att utrota polio
i världen och det ledde till det storatat framgångsrika
PolioPlus.
Kvinnorna hade i många år märkvärdigt svårt att
finna sin rättmätiga plats i Rotary. Fruar, döttrar och mödrar
till medlemmar i Rotary ville göra nytta som männen men de
släpptes inte in i klubbarna. Männen menade att de kunde göra
stora insater på andra håll men visst handlade det om
revirtänkande, låt oss inte hyckla. Resoluta kvinnor bildade
kvinnoklubbar inom Rotary men männen hotade med domstol om sin
rätt till namnet och de fick krypa till korset, och ingen kvinna
ska behöva krypa till några som helst kors.
Den 15 november 1923 hände dock någon
intressant i ett sällskapsrum inom Herriots Turkiska Bad i
Manchester.
(Ett antal kvinnor, gärna med någon tidstypisk
modedetalj, kommer in i rummet och en kvinna tar plats vid ett
bord som mötesledare. När alla satt sig slår hon i bordet med en
klubba)
Margarete Golding: Välkomna allesammans. Jag är
glad över att så många ville hörsamma min inbjudan men inte
förvånad. Vi har ju träffats många gånger när vi fått delta i
en Rotaryfest och ni som jag är gifta med rotarianer. Min man
heter Oliver Golding och själv heter jag Margarete Golding. Jag
föreställer mig att ni som jag är trötta på att lämnas utanför
denna fantastiska rörelse. (De mumlar instämmande) Vi är dom
enda som kan göra något åt saken och jag föreslår att vi bildar
en klubb.
Kvinna 1:
Hur då? Vi kan inte slå oss in i Rotary.
Kvinna 2:
Nej, jag vill inte slåss med min gubbe. Rotary
är värt att kämpa för men inte mellan man och kvinna,
Kvinna 3:
Jag har hört dom mest konstiga ursäkter för att
inte släppa in oss men jag tror att dom bara vill vara för sig
själva ibland.
MG:
Min man är också medlem av Reformklubben i
London och av misstag fick jag insyn där en gång. Dom äter och
sen sitter dom i länsstolar och dricker vin eller gin och tonic
tills dom somnar med The Times över ansiktet. Det är tyst som
graven därinne.
Kvinna 4:
En karl hörde jag säga till en kamrat att han
aldrig skulle få gå till ett Rotarymöte för sin fru om man hade
kvinnliga medlemmar.
Kvinna 5:
Äktenskapet måste vara skakigt om hon var så
rädd för konkurrens. Får han köpa en tidning utan att hon rädd
att flickan som säljer magasinen ska förföra honom bakom en
tidningspacke?
Kvinna 6:
Det brukar väl flickor som säljer tidningar
göra, va?
Kvinna 3:
Karlarna tycker inte att dom kan dra sina skämt
om kvinnor är närvarande.
Kvinna 1:
Vad kan det vara för skämt som vi inte tål höra?
Kvinna 7:
Att vi inte ska få höra skämt som vi inte tål
höra har jag svårt att tåla.
Kvinna 2:
Kanske såna som en jag hörde häromdagen. Jo, det
var ett hotell som fick en liten brand i källaren och portieren
ringde brandkåren. En brandbil kom fort som en nysning och
brandsoldaterna började undersöka alla rum. I ett rum fanns en
burlesqueshowflicka som höll på att prova scenkostymen och när
brandsoldaten kom in…
MG:
Tack, det räcker. Vi återgår till ordningen. Min
tanke är att vi ska bilda en systerorganisation till Rotary och
ha samma fina program och idealbildning.
Kvinna 8:
I så ännu finare program och ideal.
Kvinna 4:
Vad ska vi kalla oss då?
MG:
Rotary har ju hjulet som symbol och det ska vi
också ha men insidan av hjulet. Två sidor av samma mynt överfört
till ett hjul. Och vi ska kalla oss The Inner Wheel. Tycker ni
det är bra? Är ni med mig?
Kvinna 1:
Mig passar det som en handske.
Kvinna 2:
Och mig som den andra handsken.
Kvinna 3:
Precis vad jag har gått och längtat efter tills
vi kan komma in i riktiga Rotary.
(De andra kvinnorna i kör)
Jättebra!
MG:
Eller männen vill in i riktiga Inner Wheel.
Kvinna 4:
Du får bli vår första president, Margarete.
(De andra nickar och tar upp en liten applåd)
MG:
Ni ger mig ett stort förtroende och jag är redo
att axla det. Jag föreslår att vi funderar över regler och
agenda tills vi ses nästa gång men kanske kan anse att The Inner
Wheel härmed är konstituerat? (alla bejakar med kraftigt ja. MG
slår med klubban i bordet) Då har vi tagit steget in i ett liv
med ansvar för de svaga och för fredens krafter. Har ni någon
viktig fråga innan vi avslutar detta vårt första möte?
(kort tystnad. De ser på varandra)
Kvinna 1:
Hur gick det för den där brandsoldaten?
Kommentatorn:
Det blev högsta domstolen i Amerika som avgjorde
tvisten så sent 1987 med rösterna 7-0 till kvinnornas favör och
1989 tog Rotarys styrelse bort ordet manlig för
invalsprinciperna. Nu kallas alla helt enkelt rotarianer och
kvinnornas intåg var sannerligen på tiden.
Dock finns Inner Wheel kvar som en livaktig
rörelse med omkring 100.000 medlemmar i 98 länder. Innerhjulet
fick aldrig ordentligt fäste i Amerika utan är störst i Europa.
Så oerhört mycket har hänt under dessa hundra
fantastiska år och det här var bara ett minimalt axplock. Alla
har sina minnen av Rotary och alla har hört sina historier, och
Rotary är ett aktat och respekterat begrepp som ingen står
likgiltig inför. Och en hel värld böjer huvudet i vördnad över
att Rotary eliminerat hotet om polio; den fruktade och
fruktansvärda sjukdomen är besegrad. Den internationella
Läkarbanken gör stordåd i delar av världen där människor annars
skulle lämnas i sticket. Det är de goda, givmilda människorna
som söker sig till Rotary, män och kvinnor med ideal och
visioner och som vill bidra med pengar, kunnande och
arbetsinsatser för att förverkliga visionerna.
Det kan vara de små summorna som skapar
resurserna. Till exempel…
Insamlaren: (måste vara Curt Linderoth) … så har
vi lotterna till vinlotteriet. Lotterna kostar en tia styck men
om var och en köper för en runt hundring slipper vi växla. Lite
senare har vi dragning på ett antal härliga viner som kommer att
förgylla er middag. Eller middagar om ni vinner fler. Strax får
ni chansen att handla.
Samtidigt kan ni beställa Rotarys brevmärken. Ni
får en beställningslapp som jag samlar ihop sedan. Ni skriver
namn och adress och hur många märken ni vill ha. Tänk att få
tala om vänner och bekanta och skatteverk att ni är med i Rotary
genom att märket sitter på brevet. Det höjer statusen. Minns att
vi har ett positivt synsätt att tolka beställningssiffrorna. En
aningen slarvig trea tyder vi till en åttta och femma kan bli en
nia.
Vi låter också grodan gå runt och i öppningen
lägger ni det ni vill offra för den goda saken. Mynt skramlar
vackert men hopvikta sedalar tar mindre plats. Grodan är hungrig
och nu kan vi mätta den. En sådan här maximal chans att delta
får ni nog inte förrän vid 200-års jubilieet.
Alla insamlade pengar går förstås oavkortat till
Läkarbanken och Rotary Foundation.
Kommentatorn:
Så mycket mer finns inte att säga. I dag finns
över 30.000 klubbar i ett par hundra länder och vi är dryga en
och en kvarts miljon medlemmar.
Låt oss avsluta denna anspråkslösa kavalkad
genom än en gång hylla Rotarys grundare Paul Harris. (sätter
upp ett stort foto av Harris så att alla kan se det.) Jag
föreslår oss att vi ställer oss upp och vi hoppas att Paul
sitter på en molntapp och lyssnar på oss.
(åter samma melodi och denna gång sjungs sången,
en kortare version, i långsammare (eventuellt) takt)
Allsång:
Han är mannen som gav oss visioner
Ord gick till alla nationer
Dem om frihet och fred
Alla var med
Side by side
Gått har hundra åren
Han har byggt oss en bro
Läkta är poliosåren
För Paul gav världen en tro
Så vår plikt blev att tjäna varandra
Hjärtat ger ängar att vandra
Nu vi hyllar vår Paul
Tömmer en skål
RO-TA-RY
//
För du är vår idol
Ta nu vår skål
RO-TA-RY
//
Du har gett oss vårt mål
Dela vår skål
RO-TA-RY.
Slut, (english = "end")
(Tanken är, om genomförbar, att varje tittare
får en liten påse med stränga förhållningsorder om att inte
öppna den förrän vi säger till. Och det gör vi strax före sista
sången – påsen innehåller den texten plus en liten lockförsedd
burk med sherry att skåla med)
Vilda bifall, brakande applåder, öronbedövande
stamp i golvet, högljudda krav på repris på Dramatens stora
scen, livslång fri kost på Grands Franska, bland annat.
Illaluktande ägg och rinnande tomater sorteras
bort vid ingången av inhyrda biffar.
|
